Wildcat
Kundvagnen är tom.
Du är här   Piercingstudio

Tunga

Tungpiercings är en av de mest populära piercings i dag och därigenom källan till flest frågor och felinformation. Tvärt emot populära rykten så kommer din tunga inte att tappa känsel, blöda för evigt, ramla ur, ruttna eller aldrig dra ihop sig. Du kan heller inte få cancer på grund av smycket, eller behöva sluta röka för all framtid (även om minskat intag av nikotin under läkning hjälper). Risken att andas in smycket och punktera lungorna är även det en extremt ovanlig händelse (Av alla tusentals tungor vi har piercat, har vi aldrig hört talas om ett endaste fall).

Till vår kännedom så finns det väldigt lite historisk data på permanenta tungpiercings, även om följeslagare av vissa hinduiska kulter är kända för att sätta i dekorativa pilar genom sin munvävnad, när under transliknande tillstånd. Dessa är endast för rituella syften och bärs inte som permanenta smycken. Mayaindianerna tros även ha praktiserat rituella piercings.

Den moderna tungpiercingen, vilken består av en barbell (stav), genom mitten av tungan, såg sin födelse för ca 30 år sedan och har de senaste åren exploderat så pass i popularitet att den har status som mode-nödvändighet. Tungpiercings är generellt sett placerade vertikalt i mitten av tungan, framför tungsträngen (frenulum linguae) som fäster tungan vid botten av munhålan. Placeringen görs mellan de båda musklerna som tungan består utav. Många tror att det är en väldigt smärtsam procedur att att pierca tungan, men den mesta känseln man har i tungan sitter längs med tungans kanter (vid musklerna). I mitten av tungan där piercingan görs har man inte alls lika mycket känsel.

Alternativt kan par av tungpiercings utföras, med en stav på var sida av mitten placerade genom musklerna. Dessa kallas alternativt för snake bite eller venoms, båda med referenser till ormens bett och tänder. Då dessa går igenom musklerna är de något känsligare än den vanliga placeringen.
Generellt så är det rekommenderat att inte pierca vid tippen av tungan med en ring, då det är större risk för problem med slitage, läspning och tandskador.

Initialt läksmycke är generellt en rak barbell på 1.6mm eller 2.0mm.
Ringar är inte rekommenderade för läkning då de inte är kompatibla med svullnaden och kan orsaka tandskador.
Längden på staven är längre initialt, för att tillåta svullnad och kan bytas till en kortare stav efter läktiden (ca 4-8 veckor). Våra stavar har avskruvbara kulor i båda ändar, så det är möjligt att byta ut endast staven. På samma sätt kan man köpa kulor separat om man skulle vilja ha olika färg eller form senare.
Tungan är oftast väldigt lätt att töja, så en förstoring av hålet är ett alternativ efter läkning. Som med all töjning skall det göras gradvis - inte snabbare än en storlek i månaden, gärna långsammare.

Piercings i tungan kan orsaka skada på både tänder och tandkött, speciellt om man leker med smycket eller drar det mot tänderna. Stål är hårdare än tandkött och tandemalj och om du slår ihop de båda kommer staven att vinna. Om detta är ett återkommande problem är kulor av plast ett alternativ efter läkning. Om du behöver dölja din piercing när den väl är läkt, finns det speciella tung-retainers i genomskinlig plast med platt ovansida för att inte synas.

Du behöver nödvändigtvis inte ta ur din piercing vid rutinbesök hos tandläkaren. Även om din tandläkare inte gillar dina modifieringar, så har vi haft kontakt med tandläkare som påpekar att en piercad tunga inte är mer i vägen än en tunga utan piercing, så länge placeringen är korrekt.
Skulle man ta ur smycket, speciellt under första och andra månaden, och har det ur även under kortare perioder så kan det innebära slutet för din piercing om du inte uppsöker professionell hjälp för isättning.